onsdag 01 oktober 2008

Har du råd att bli akademiker?

Det är länge sedan utbildningsväsendet bara var en nationell angelägenhet. Sveriges högre utbildning befinner sig just nu i en intensiv internationalisering. Ett ökande internationellt samarbete är en förutsättning för att lösa globala problem, svenska företag behöver arbetskraft från andra länder och högskolan behöver också fler internationella studenter. Målsättningar som många är snabba att skriva under på. Märkligt nog är man i samma veva redo att införa avgifter, både för studenter utanför EES-området, och för de europeiska och därmed svenska studenterna.

Men spelar avgifter någon roll? Vad skulle några tusenlappar, eller till och med hundratusenlappar, i kostnad för utbildning göra för skillnad? Det skulle kanske till och med bli bättre utbildning av det? Och som en bonus får vi då hit de bästa studenterna från andra länder.

Eller?

Låt mig berätta om en god vän från Storbritannien. Han har en examen i juridik, men saknar det sista viktiga diploma in legal practise som behövs för att bli jurist. Han kom in på den ettåriga utbildningen, men behövde också omedelbart betala en avgift på £4500. Som student utan välbärgade föräldrar var det här förstås en omöjlig situation så efter att ha slitit sitt hår länge och väl tvingades han till slut tacka nej till platsen. Till vilken nytta? En duktig student som inte kan slutföra sin utbildning är ett rent slöseri både ur ett samhällsekonomiskt och ur ett individperspektiv. Det är de som är bäst lämpade som ska studera, och den kompetensen sitter inte i plånboken. Ett fungerande kunskapssamhälle kan inte exkludera de studenter vars föräldrar saknar möjligheten att skjuta till några extra tusenlappar i månaden.

I Sverige har vi format vårt utbildningssystem utifrån att utbildningen ger nytta för samhället. Alla ska ha samma möjligheter, oavsett ekonomisk bakgrund, att konkurrera om en studieplats. Samhället tjänar på att människor utbildar sig och därför bekostas utbildningen av staten. Om utbildningsavgifter gör entré i högskolan innebär det ett steg mot en helt annan syn på utbildning. Högre utbildning blir främst en investering för individen, inte för samhället. Därför får man själv bekosta studierna. Det vore tragiskt om vi endast hade en kommersiell syn på utbildning.

Ska vi då bekosta andra länders utbildning? Enligt mig är det ett snett perspektiv. Sverige vinner både på kort och långt sikt på att internationella studenter kommer hit. Om vi dessutom koncentrerar oss ett ögonblick endast på studenter utanför EES-området, som Indien, Kina med mera skulle intäkterna bli mycket små. De flesta studenter kommer nämligen från EES-området. Även om de utomeuropeiska studenterna betalar hela utbildningen själv skulle stadsbudgeten bara tillföras felräkningspengar. Men för individen blir avgifterna enorma. Ett av de avgörande skälen att välja studier i Sverige är avgiftsfriheten. Om den avskaffas faller efterfrågan utifrån kraftigt och de tänkta intäkterna blir ännu mindre, precis som inflödet av nya perspektiv från de utländska studenterna.

Förespråkarna för avgifter i högskolan hörs allt mer. Samtidigt tycks man blunda för faktumet att det innebär en förskjutning från ett kunskapsideal till ett betalningsideal. För inte kan man på allvar mena att akademiker bara är något välbärgade kan bli?

 

 

Eva Westerberg
Ordförande
Saco Studentråd

http://saco.se/student
http://evawesterberg.blogspot.com

Eva Westerberg
eva.westerberg@saco.se